Läsning från Lukasevangeliet

Vid den ti­den 15:1sök­te sig al­la tullindri­va­re och syn­da­re till Je­sus för att hö­ra ho­nom. 2Fa­ri­se­er­na och de skrift­lär­da för­ar­ga­de sig och sa­de: “Den man­nen um­gås med syn­da­re och äter med dem.” 3Då gav han dem den­na lik­nel­se: 4“Om nå­gon av er har hun­dra får och tap­par bort ett av dem, läm­nar han då in­te de nit­tio­nio i ök­nen och går och le­tar ef­ter det bort­tap­pa­de tills han hit­tar det? 5Och när han hit­tar det blir han glad och läg­ger det över ax­lar­na. 6Och när han kom­mer hem sam­lar han si­na vän­ner och gran­nar och sä­ger till dem: Gläd er med mig, jag har hit­tat få­ret som jag ha­de för­lo­rat. 7Jag sä­ger er: på sam­ma sätt blir det stör­re gläd­je i him­len över en en­da syn­da­re som om­vän­der sig än över nit­tio­nio rätt­fär­di­ga som in­te be­hö­ver om­vän­da sig.

8El­ler om en kvin­na har tio sil­ver­mynt och tap­par bort ett av dem, tän­der hon då in­te en lam­pa och so­par he­la hu­set och le­tar över­allt tills hon hit­tar det? 9Och när hon har hit­tat det sam­lar hon vä­nin­nor och grann­k­vin­nor och sä­ger: Gläd er med mig, jag har hit­tat myn­tet som jag ha­de för­lo­rat. 10På sam­ma sätt, sä­ger jag er, glä­der sig Guds äng­lar över en en­da syn­da­re som om­vän­der sig.”