Läsning från Lukasevangeliet

Vid den ti­den 16:1sa­de Je­sus till si­na lär­jung­ar: “Det var en rik man som ha­de en för­val­ta­re, och den­ne be­skyll­des för att för­sking­ra hans för­mö­gen­het. 2Man­nen kal­la­de till sig ho­nom och sa­de: ’Vad är det jag hör om dig? Läm­na in di­na rä­ken­ska­per, du kan in­te va­ra kvar som för­val­ta­re.’ 3För­val­ta­ren tänk­te: ’Vad skall jag gö­ra nu när min her­re av­ske­dar mig? Grä­va or­kar jag in­te, och tig­ga skäms jag för. 4Jo, jag vet vad jag skall gö­ra så att folk tar emot mig i si­na hus när jag mis­ter min tjänst.’ 5Han skick­a­de ef­ter dem som var skuld­sat­ta hos hans her­re, en i sän­der, och frå­ga­de den förs­te hur myck­et han var skyl­dig. 6’Hun­dra krus ol­ja’, sva­ra­de man­nen. Då sa­de han: ’Här är ditt skul­de­brev, sätt dig ge­nast ner och skriv fem­tio.’ 7Se­dan frå­ga­de han näs­te man: ’Och du, hur myck­et är du skyl­dig?’ – ’Hun­dra tun­nor ve­te.’ Då sa­de han: ’Här är ditt skul­de­brev. Skriv åt­tio.’”

8Och Her­ren be­röm­de den o­he­der­li­ge för­val­ta­ren för att han ha­de hand­lat klokt. “Den­na värl­dens män­ni­skor be­ter sig klo­ka­re mot si­na egna än lju­sets män­ni­skor gör. 9Ja, jag sä­ger er: an­vänd den o­he­der­li­ga mam­mon till att skaf­fa er vän­ner som tar emot er i evighe­tens hyd­dor när mam­mon läm­nar er i stick­et.”