Luk. 1:24-25, 57-68, 76, 80

Läsning från Lukasevangeliet

Vid den ti­den, ^1:24blev Saka­ri­as' hust­ru Eli­sa­bet ha­van­de, och i fem må­na­der höll hon sig i av­skild­het. Hon sa­de till sig själv: ²⁵“Det­ta har Her­ren lå­tit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och be­fri­at mig från min skam bland män­ni­skor.”

^…57Men för Eli­sa­bet var ti­den in­ne att fö­da, och hon föd­de en son. ⁵⁸Hen­nes gran­nar och släk­ting­ar fick hö­ra vil­ken stor barm­här­tighet Her­ren ha­de vi­sat hen­ne, och de glad­de sig med hen­ne. ⁵⁹På åt­ton­de da­gen kom de för att om­skä­ra poj­ken, och de vil­le kal­la ho­nom Saka­ri­as ef­ter hans far. ⁶⁰Men då sa­de hans mor: “Nej, han skall he­ta Jo­han­nes.” ⁶¹De sa­de till hen­ne: “Det finns ing­en i din släkt som bär det nam­net.” ⁶²Och de gjor­de teck­en åt fa­dern att lå­ta dem ve­ta vad bar­net skul­le kal­las. ⁶³Han bad om en skriv­tav­la och skrev: “Jo­han­nes är hans namn”, och al­la för­vå­na­de sig. ⁶⁴Med en gång lös­tes hans läp­par och hans tunga, och han ta­la­de och pri­sa­de Gud. ⁶⁵Al­la de kring­bo­en­de greps av fruk­tan, och över­allt i Ju­deens bergs­bygd ta­la­de man om det­ta som ha­de hänt. ⁶⁶Och al­la som hör­de det la­de det på min­net och frå­ga­de sig: Vad skall det in­te bli av det­ta barn? Ty Her­rens hand var med ho­nom.

⁶⁷Hans far Saka­ri­as fyll­des av he­lig an­de och ta­la­de pro­fe­tis­ka ord: ⁶⁸“Väl­sig­nad är Her­ren, Is­ra­els Gud, som be­sö­ker sitt folk och ger det frihet. ^…76Och du, mitt barn, skall kal­las den Högs­tes pro­fet, ty du skall gå fö­re Her­ren och ba­na väg för ho­nom.”

^…80Och poj­ken väx­te och blev stark i an­den. Och han vis­ta­des i öde trak­ter till den dag då han skul­le trä­da fram in­för Is­ra­el.

Ärorike Johannes Döparens födelse.