Läsning från Lukasevangeliet

Vid den ti­den, 20:19ha­de de skrift­lär­da och övers­te­präs­ter­na ve­lat gri­pa Je­sus med en gång, men de var räd­da för fol­ket; de för­stod att hans lik­nel­se var rik­tad mot dem.

20De höll ögo­nen på ho­nom och skick­a­de fram någ­ra som skul­le spe­la rätt­fär­di­ga och sö­ka få fast ho­nom för nå­got ytt­ran­de, så att de kun­de över­läm­na ho­nom åt ståt­hål­la­rens makt och myn­dighet. 21De frå­ga­de ho­nom: “Mäs­ta­re, vi vet att vad du sä­ger i din un­der­vis­ning är rik­tigt och att du in­te tar hän­syn till per­son ut­an verk­li­gen lär oss Guds väg. 22Är det rätt el­ler in­te att vi be­ta­lar skatt till kej­sa­ren?” 23Men han ge­nom­skå­da­de de­ras list och sa­de: 24“Vi­sa mig en de­nar. Vems bild och namn finns på den?” – “Kej­sa­rens”, sva­ra­de de. 25Då sa­de han: “Ge då kej­sa­ren det som till­hör kej­sa­ren och Gud det som till­hör Gud.” 26De lyck­a­des in­te få fast ho­nom för nå­got som han sa­de när fol­ket hör­de på, och de häp­na­de över hans svar och teg.