Luk. 20:9-18

Läsning från Lukasevangeliet

Vid den ti­den fram­la­de Je­sus den­na lik­nel­se: ^20:9“En man plan­te­ra­de en vin­gård och ar­ren­de­ra­de ut den och for bort på en läng­re re­sa. ¹⁰När ti­den var in­ne skick­a­de han en tjä­na­re till ar­ren­da­to­rer­na för att häm­ta en del av vin­går­dens skörd. Men de pryg­la­de tjä­na­ren och kör­de i väg ho­nom tom­hänt. ¹¹Då sän­de han en an­nan tjä­na­re. Men de pryg­la­de och skym­fa­de ho­nom ock­så och kör­de se­dan i väg ho­nom tom­hänt. ¹²Och nu skick­a­de han en tred­je, men ock­så den­ne slog de blo­dig och kas­ta­de ut. ¹³Då sa­de vin­går­dens äga­re: ’Vad skall jag gö­ra? Jo, jag skick­ar min äls­ka­de son, ho­nom har de kanske re­spekt för.’ ¹⁴Men när ar­ren­da­to­rer­na fick se ho­nom över­la­de de med var­and­ra: ’Här har vi arv­ta­ga­ren, låt oss dö­da ho­nom så vi får ar­vet.’ ¹⁵Och de slä­pa­de ut ho­nom ur vin­går­den och slog ihjäl ho­nom. Vad gör nu vin­går­dens äga­re med dem? ¹⁶Jo, han kom­mer dit och tar död på ar­ren­da­to­rer­na och ger vin­går­den åt and­ra.” När de hör­de det­ta sa­de de: “Nej, det får ald­rig ske!” ¹⁷Je­sus såg på dem och sa­de: “Vad be­ty­der då det som står skri­vet: Ste­nen som hus­byg­gar­na ra­ta­de har bli­vit en hörn­sten. ¹⁸Den som fal­ler på den ste­nen blir sön­der­sla­gen, och den som ste­nen fal­ler på blir kros­sad.”