Läsning från Lukasevangeliet

Vid den ti­den, se­dan Je­sus upstått från de dö­da, 24:36stod han plöts­ligt mitt i­bland si­na lär­jung­ar och häl­sa­de dem: “Frid över er!” 37De blev räd­da, och i sin för­skräck­el­se trod­de de att det var en an­de de såg. 38Då sa­de han: “Var­för blir ni skräm­da, var­för fylls ni av tvi­vel? 39Se på mi­na hän­der och mi­na föt­ter, det är jag och ing­en an­nan. Känn på mig och se på mig, en an­de har in­te kött och ben, och det kan ni se att jag har.” 40Och han vi­sa­de dem si­na hän­der och föt­ter. 41Då de av idel gläd­je och för­vå­ning än­nu in­te kun­de tro, frå­ga­de han dem: “Finns det nå­got att äta här?” 42De räck­te ho­nom en bit stekt fisk, 43och de såg hur han tog den och åt.

44Han sa­de till dem: “Det­ta är vad jag sa­de till er när jag än­nu var hos er, att allt mås­te upp­fyl­las som står skri­vet om mig i Mo­ses lag, hos pro­fe­ter­na och i psal­mer­na.” 45Se­dan öpp­na­de han de­ras sin­nen så att de kun­de för­stå skrif­ter­na. 46Och han sa­de till dem: “Det­ta är allt­så vad skrif­ten sä­ger: Mes­si­as skall li­da och upp­stå från de dö­da på tred­je da­gen, 47och syn­der­nas för­lå­tel­se ge­nom om­vän­del­se skall för­kun­nas i hans namn för al­la folk, med bör­jan i Je­ru­sa­lem. 48Ni skall vitt­na om allt det­ta. 49Och jag skall sän­da er vad min fa­der har lo­vat. Men ni skall stan­na här i sta­den tills ni har bli­vit rus­ta­de med kraft från höj­den.”

50Han tog dem med sig ut ur sta­den bort mot Be­ta­nia, och han lyf­te si­na hän­der och väl­sig­na­de dem. 51Me­dan han väl­sig­na­de dem läm­na­de han dem och för­des upp till him­len. 52De föll ner och hyl­la­de ho­nom och åter­vän­de se­dan till Je­ru­sa­lem un­der stor gläd­je. 53Och de var stän­digt i temp­let och pri­sa­de Gud.