Luk. 2:22-40

Läsning från Lukasevangeliet

^2:22När ti­den var in­ne för de­ras re­ning en­ligt Mo­ses lag tog för­äld­rar­na Je­sus­bar­net till Je­ru­sa­lem för att bä­ra fram ho­nom in­för Her­ren – ²³det står näm­li­gen i Her­rens lag att var­je först­född av man­kön skall hel­gas åt Her­ren – ²⁴och för att off­ra två tur­tur­du­vor el­ler två unga du­vor, så som det är fö­re­skri­vet i Her­rens lag.

²⁵I Je­ru­sa­lem fanns en man vid namn Sy­me­on, som var rätt­fär­dig och from och som vän­ta­de på Is­ra­els tröst. He­lig an­de var över ho­nom, ²⁶och den he­li­ga an­den ha­de uppen­ba­rat för ho­nom att han in­te skul­le se dö­den förr­än han ha­de sett Her­rens Mes­si­as. ²⁷Ledd av An­den gick han till temp­let, och när för­äld­rar­na kom in med bar­net Je­sus för att gö­ra med ho­nom som det är sed en­ligt la­gen, ²⁸tog han ho­nom i fam­nen och pri­sa­de Gud och sa­de:

²⁹“Her­re, nu lå­ter du din tjä­na­re gå hem,
i frid, som du har lo­vat.
³⁰Ty mi­na ögon har skå­dat fräls­ning­en
³¹som du har be­rett åt al­la folk,
³²ett ljus med uppen­ba­rel­se åt hed­ning­ar­na
och här­lig­het åt ditt folk Is­ra­el.”

³³Hans far och mor för­und­ra­de sig över vad som sa­des om ho­nom. ³⁴Och Sy­me­on väl­sig­na­de dem och sa­de till hans mor Maria: “Det­ta barn skall bli till fall el­ler upp­rät­tel­se för många i Is­ra­el och till ett teck­en som väck­er strid – ³⁵ja, ock­så ge­nom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mång­as in­ners­ta tan­kar skall kom­ma i da­gen.”

³⁶Där fanns ock­så en kvin­na med pro­fe­tisk gå­va, Han­na, Fa­nu­els dot­ter, av As­hers stam. Hon var till åren kom­men; som ung ha­de hon va­rit gift i sju år, ³⁷se­dan ha­de hon levt som än­ka och var nu åt­tio­fy­ra år gam­mal. Hon vek ald­rig från temp­let ut­an tjä­na­de Gud dag och natt med fas­ta och bön. ³⁸Just i den stun­den kom hon fram, och hon tack­a­de och pri­sa­de Gud och ta­la­de om bar­net för al­la som vän­ta­de på Je­ru­sa­lems be­fri­el­se.

³⁹När de ha­de full­gjort allt som fö­re­skrivs i Her­rens lag åter­vän­de de till sin hem­stad Na­sa­ret i Ga­li­leen. ⁴⁰Poj­ken väx­te och fyll­des av styr­ka och vis­het, och Guds väl­be­hag var med ho­nom.