Luk. 4:22-30

Läsning från Lukasevangeliet

Vid den ti­den, ^4:22pri­sa­de al­la Je­sus och häp­na­de över de ljuv­li­ga ord som ut­gick ur hans mun. Och de frå­ga­de: “Är det in­te Jo­sefs son?” ²³Då sa­de han till dem: “Snart kom­mer ni med ta­le­sät­tet: Lä­ka­re, bo­ta dig själv! och sä­ger: Allt som vi har hört att du har gjort i Ka­far­naum, gör det här i din hem­stad ock­så.”

²⁴Se­dan sa­de han: “San­ner­li­gen, ing­en pro­fet blir er­känd i sin hem­stad. ²⁵Jag för­säk­rar: det fanns många än­kor i Is­ra­el på Eli­as tid, när him­len in­te gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hung­ers­nöd i he­la lan­det. ²⁶Än­då sän­des Elia in­te till nå­gon av dem ut­an till en än­ka i Sa­re­fat nä­ra Si­don. ²⁷Och det fanns många spe­täls­ka i Is­ra­el på pro­fe­ten Elis­has tid, och än­då blev ing­en av dem bo­tad, där­emot sy­ri­ern Na­a­man.” ²⁸Al­la i sy­na­go­gan blev ur­sin­ni­ga när de hör­de det­ta, ²⁹de sprang upp och drev ho­nom ut ur sta­den och för­de ho­nom fram till bran­ten av det berg som sta­den låg på för att stör­ta ner ho­nom. ³⁰Men han gick rakt i­ge­nom folk­ho­pen och fort­sat­te sin väg.