Luk. 4:37-44

Läsning från Lukasevangeliet

Vid den ti­den, ^4:38gick Je­sus hem till Simon. Men Simons svär­mor låg i hög fe­ber, och de frå­ga­de ho­nom till råds om hen­ne. ³⁹Han gick fram och böj­de sig över hen­ne och ta­la­de strängt till fe­bern, och den läm­na­de hen­ne. Ge­nast steg hon upp och be­tjä­na­de dem.

⁴⁰Vid sol­ned­gång­en kom al­la till ho­nom med dem som led av o­li­ka sjuk­do­mar. Och han la­de hän­der­na på var och en och bo­ta­de dem. ⁴¹Från många for det ock­så ut de­mo­ner, som skrek: “Du är Guds son.” Han hu­ta­de åt dem och för­bjöd dem att sä­ga mer, ef­ter­som de viss­te att han var Mes­si­as.

⁴²Ti­digt näs­ta mor­gon gick han där­i­från, bort till en ens­lig plats. Fol­ket bör­ja­de le­ta ef­ter ho­nom och kom än­da dit där han var, och de vil­le hind­ra ho­nom från att läm­na dem. ⁴³Men han sa­de till dem: “Jag mås­te för­kun­na bud­ska­pet om Guds ri­ke för de and­ra stä­der­na ock­så. Det är där­för jag har bli­vit ut­sänd.” ⁴⁴Och se­dan pre­di­ka­de han i sy­na­go­gor­na i Ju­deen.

19:e Måndagen efter Pingst.