Luk. 5:1-11

Läsning från Lukasevangeliet

^5:1En gång när Je­sus stod vid Gen­nesa­retsjön och fol­ket träng­de på för att hö­ra Guds ord ²fick han se två bå­tar lig­ga vid stran­den; fis­kar­na ha­de gått ur för att sköl­ja nä­ten. ³Han steg i den ena bå­ten, som till­hör­de Simon, och bad ho­nom att ro ut ett li­tet stycke. Se­dan sat­te han sig ner och un­der­vi­sa­de fol­ket från bå­ten. ⁴När han ha­de slu­tat ta­la sa­de han till Simon: “Ro ut på djupt vat­ten och lägg ut nä­ten där.” ⁵Simon sva­ra­de: “Mäs­ta­re, vi har hål­lit på he­la nat­ten ut­an att få nå­got. Men ef­ter­som du sä­ger det skall jag läg­ga ut nä­ten.” ⁶Och de gjor­de så och drog ihop en väl­dig mängd fisk. Nä­ten var nä­ra att bris­ta, ⁷och de vin­ka­de åt si­na kam­ra­ter i den and­ra bå­ten att kom­ma och hjäl­pa till. De kom, och man fick så myck­et fisk i bå­da bå­tar­na att de höll på att sjun­ka. ⁸Då kas­ta­de sig Simon Petrus ner vid Je­su knän och sa­de: “Läm­na mig, her­re, jag är en syn­da­re.” ⁹Ty han och de som var med ho­nom greps av bä­van när de såg all fis­ken de ha­de fång­at – ¹⁰li­ka­så Ja­kob och Jo­han­nes, Se­be­dai­os sö­ner, som hör­de till sam­ma fis­ke­lag som Simon. Men Je­sus sa­de till Simon: “Var in­te rädd. Från den­na stund skall du fånga män­ni­skor.” ¹¹Då rod­de de i land, läm­na­de allt och följ­de ho­nom.