Luk. 5:17-26

Läsning från Lukasevangeliet

^5:17En dag höll Je­sus på att un­der­vi­sa, och där satt fa­ri­se­er och lag­lä­ra­re, som ha­de kom­mit från var­en­da by i Ga­li­leen och Ju­deen och från Je­ru­sa­lem. Och han ha­de Her­rens kraft så att han kun­de bo­ta. ¹⁸Då kom det någ­ra bä­ran­de på en bår med en man som var för­la­mad, och de för­sök­te kom­ma in med ho­nom och sät­ta ner ho­nom fram­för Je­sus. ¹⁹Då de in­te kun­de ta sig in med ho­nom i träng­seln gick de upp på ta­ket, tog bort teg­let och fi­ra­de ner ho­nom på hans bår mitt fram­för Je­sus. ²⁰När han såg de­ras tro sa­de han: “Min vän, du har fått för­lå­tel­se för di­na syn­der.” ²¹Då tänk­te de skrift­lär­da och fa­ri­se­er­na: “Vad är det för en hä­da­re! Vem kan för­lå­ta syn­der ut­om Gud?” ²²Men Je­sus för­stod vad de ha­de för tan­kar och sa­de till dem: “Vad är det ni tän­ker i era hjär­tan? ²³Vil­ket är lät­tast, att sä­ga: Du har fått för­lå­tel­se för di­na syn­der, el­ler att sä­ga: Stig upp och gå? ²⁴Men för att ni skall ve­ta att Män­ni­sko­so­nen har makt här på jor­den att för­lå­ta syn­der, sä­ger jag dig” – och nu ta­la­de han till den la­me – “stig upp, ta din bår och gå hem.” ²⁵Ge­nast res­te han sig, mitt för ögo­nen på dem, tog bå­ren han ha­de le­gat på och gick hem, allt me­dan han pri­sa­de Gud. ²⁶Al­la slogs av häp­nad och pri­sa­de Gud, och de fyll­des av fruk­tan och sa­de: “Det är o­tro­ligt, det vi har sett i dag.”

19:e Lördagen efter Pingst.