Läsning från Lukasevangeliet

Vid den ti­den 7:1gick Je­sus in i Ka­far­naum. 2En of­fi­cer där ha­de en tjä­na­re som låg sjuk och var nä­ra dö­den. Of­fi­ce­ren sat­te stort vär­de på ho­nom, 3och när han fick hö­ra ta­las om Je­sus skick­a­de han någ­ra av ju­dar­nas älds­te till ho­nom för att be ho­nom kom­ma och räd­da tjä­na­ren till li­vet. 4De sök­te upp Je­sus och väd­ja­de iv­rigt till ho­nom. “Han är värd att du gör det­ta för ho­nom”, sa­de de. 5“Han är en vän av vårt folk och har själv lå­tit byg­ga sy­na­go­gan åt oss.” 6Je­sus följ­de då med dem. Men när han var näs­tan fram­me vid hu­set skick­a­de of­fi­ce­ren någ­ra vän­ner och lät häl­sa: “Her­re, gör dig in­te be­svär. Jag är in­te värd att du går in un­der mitt tak, 7och där­för vå­ga­de jag hel­ler in­te själv kom­ma till dig. Men säg ba­ra ett ord och låt poj­ken bli frisk. 8Jag är själv en som står un­der be­fäl, och jag har sol­da­ter un­der mig, och sä­ger jag till den ene: Gå, så går han, och till den and­re: Kom, så kom­mer han, och sä­ger jag till min tjä­na­re: Gör det här, så gör han det.” 9När Je­sus hör­de det­ta för­vå­na­de han sig över ho­nom och vän­de sig om och sa­de till fol­ket som följ­de med ho­nom: “Jag sä­ger er, in­te ens bland is­ra­e­li­ter har jag fun­nit en så stark tro.” 10Och när de ut­skick­a­de kom till­ba­ka till hu­set fann de tjä­na­ren frisk igen.