Luk. 8:41-56

Läsning från Lukasevangeliet

Vid den ti­den ^8:41kom det fram en man som het­te Jai­ros och som var fö­re­stån­da­re för sy­na­go­gan. Han kas­ta­de sig för Je­su föt­ter och bad ho­nom kom­ma med hem, ⁴²för han ha­de en dot­ter på tolv år, hans en­da barn, och hon låg för dö­den.

När Je­sus var på väg dit pres­sa­de sig he­la mäng­den på ho­nom. ⁴³Där fanns en kvin­na som ha­de li­dit av blöd­ning­ar i tolv år. Hon ha­de gjort av med allt hon äg­de på lä­ka­re men in­te lyck­ats bli bo­tad av nå­gon. ⁴⁴Nu kom hon bak­i­från och rör­de vid tof­sen på hans man­tel, och ge­nast upp­hör­de blöd­ning­en. ⁴⁵Då sa­de Je­sus: “Vem var det som rör­de vid mig?” När ing­en vil­le sva­ra sa­de Petrus: “Mäs­ta­re, al­la knuf­fas ju och träng­er sig på dig.” ⁴⁶Men Je­sus sa­de: “Nå­gon rör­de vid mig. Jag kän­de att kraft gick ut från mig.” ⁴⁷När kvin­nan för­stod att hon var upp­täckt kom hon dar­ran­de fram och föll ner för ho­nom och be­rät­ta­de in­för allt fol­ket var­för hon ha­de rört vid ho­nom och att hon ge­nast ha­de bli­vit bo­tad. ⁴⁸Då sa­de han till hen­ne: “Min dot­ter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”

⁴⁹Me­dan han än­nu ta­la­de kom det bud till sy­na­gog­fö­re­stån­da­ren från hans hem: “Din dot­ter är död. Be­svä­ra in­te Mäs­ta­ren läng­re.” ⁵⁰Je­sus hör­de det och sa­de till ho­nom: “Var in­te rädd, tro ba­ra, så skall hon bli hjälpt.” ⁵¹När han kom fram till hu­set lät han ing­en föl­ja med in ut­om Petrus och Jo­han­nes och Ja­kob och flick­ans far och mor. ⁵²Al­la grät och höll döds­kla­gan över hen­ne. Men Je­sus sa­de: “Gråt in­te! Hon är in­te död, hon so­ver.” ⁵³Då skrat­ta­de de åt ho­nom, de viss­te ju att hon ha­de dött. ⁵⁴Men han tog hen­nes hand och sa­de högt: “Flicka, stig upp!” ⁵⁵Då åter­vän­de hen­nes an­de, och hon res­te sig ge­nast upp, och han sa­de till dem att ge hen­ne nå­got att äta. ⁵⁶Hen­nes för­äld­rar häp­na­de, men han för­bjöd dem att ta­la om för nå­gon vad som ha­de hänt.

24:e Söndagen efter Pingst.