Läsning från Markusevangeliet

Vid den ti­den, 10:17när Je­sus skul­le fort­sät­ta sin vand­ring sprang en man fram och föll på knä för ho­nom och frå­ga­de: “Go­de mäs­ta­re, vad skall jag gö­ra för att vin­na evigt liv?” 18Je­sus sva­ra­de: “Var­för kal­lar du mig god? Ing­en är god ut­om Gud. 19Du kan bud­ord­en: Du skall in­te drä­pa, Du skall in­te be­gå äk­ten­skaps­brott, Du skall in­te stjä­la, Du skall in­te vitt­na falskt, Du skall in­te ta i­från nå­gon det som är hans, Vi­sa akt­ning för din far och din mor.” – 20“Mäs­ta­re”, sa­de man­nen, “allt det­ta har jag hål­lit se­dan jag var ung.” 21Je­sus såg på ho­nom med kär­lek och sa­de: “Ett fat­tas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fat­ti­ga; då får du en skatt i him­len. Kom se­dan och följ mig.” 22Vid de or­den mörk­na­de man­nen och gick be­drö­vad sin väg, för han äg­de myck­et.

23Je­sus såg sig om och sa­de till si­na lär­jung­ar: “Hur svårt blir det in­te för dem som har peng­ar att kom­ma in i Guds ri­ke!” 24Lär­jung­ar­na blev be­stör­ta över hans ord, men Je­sus sa­de igen: “Mi­na barn, hur svårt är det in­te att kom­ma in i Guds ri­ke! 25Det är lät­ta­re för en ka­mel att kom­ma i­ge­nom ett nåls­öga än för en rik att kom­ma in i Guds ri­ke.” 26De blev än­nu mer för­skräck­ta och sa­de till var­and­ra: “Vem kan då bli räd­dad?” 27Je­sus såg på dem och sa­de: “För män­ni­skor är det o­möj­ligt, men in­te för Gud. Ty för Gud är all­ting möj­ligt.”