Läsning från Markusevangeliet

Vid den ti­den fram­la­de Je­sus den­na lik­nel­se, 12:1“En man plan­te­ra­de en vin­gård, sat­te stäng­sel kring den, högg ut ett presskar och bygg­de ett vakt­torn. Där­ef­ter ar­ren­de­ra­de han ut den och res­te bort. 2När ti­den var in­ne skick­a­de han en tjä­na­re till ar­ren­da­to­rer­na för att häm­ta en del av vin­går­dens skörd. 3Men de grep ho­nom, pryg­la­de ho­nom och kör­de i väg ho­nom tom­hänt. 4Då sän­de äga­ren en an­nan tjä­na­re till dem. Ho­nom slog de i hu­vu­det och skym­fa­de. 5Då skick­a­de han en till, och ho­nom dö­da­de de. På sam­ma sätt med många and­ra: en del miss­hand­la­de de och and­ra dö­da­de de. 6Nu ha­de han ba­ra en, sin äls­ka­de son, och ho­nom skick­a­de han som den sis­te. Han sa­de: ’Min son kom­mer de att ha re­spekt för.’ 7Men ar­ren­da­to­rer­na sa­de till var­and­ra: ’Här har vi arv­ta­ga­ren. Kom så dö­dar vi ho­nom, då blir det vi som får ar­vet.’ 8Och de tog fast ho­nom och dö­da­de ho­nom och kas­ta­de ho­nom ut­an­för vin­går­den. 9Vad gör nu vin­går­dens äga­re? Han kom­mer dit och tar död på ar­ren­da­to­rer­na och ger vin­går­den åt and­ra. 10Har ni in­te läst det här stäl­let i skrif­ten: Ste­nen som hus­byg­gar­na ra­ta­de har bli­vit en hörn­sten. 11Her­ren har gjort den till det­ta, och un­der­bar är den i vå­ra ögon.” 12De ha­de gär­na ve­lat gri­pa ho­nom men var räd­da för fol­ket; de för­stod att hans lik­nel­se var rik­tad mot dem. Där­för lät de ho­nom va­ra och gick sin väg.