Mark. 13:31-14:2

Läsning från Markusevangeliet

Vid den ti­den fram­la­de Je­sus des­sa ord: ^13:31“Him­mel och jord skall för­gå, men mi­na ord skall in­te för­gå.

³²Da­gen och tim­men kän­ner ing­en, in­te ens äng­lar­na i him­len, in­te ens So­nen, ing­en ut­om Fa­dern. ³³Se till att ni hål­ler er vak­na, ni vet in­te när ti­den är in­ne. ³⁴Det blir som när en man har rest bort; han har läm­nat sitt hus och lå­tit si­na tjä­na­re ta hand om det, var och en med sin upp­gift, och han har be­fallt port­vak­ten att va­ka. ³⁵Håll er allt­så vak­na, ni vet in­te när hu­sets her­re kom­mer, om det blir på kväl­len el­ler vid mid­natt el­ler i gry­ning­en el­ler på mor­go­nen. ³⁶Se upp, så att han in­te plöts­ligt kom­mer och fin­ner er so­van­de. ³⁷Jag sä­ger till er, och jag sä­ger till al­la: Håll er vak­na!”

^14:1Det var två da­gar kvar till pås­ken och det o­sy­ra­de brö­dets hög­tid. Övers­te­präs­ter­na och de skrift­lär­da sök­te ef­ter ett sätt att kun­na gri­pa ho­nom med list och dö­da ho­nom. ²De sa­de: “In­te un­der själ­va hel­gen, för då kan det bli oro bland fol­ket.”