Mark. 14:3-9

Läsning från Markusevangeliet

Vid den ti­den, ^14:3me­dan Je­sus var i Be­ta­nia och låg till bords hem­ma hos Simon den spe­täls­ke kom en kvin­na med en flas­ka dyr­bar äk­ta nar­dus­bal­sam. Hon bröt upp flas­kan och häll­de ut allt­sam­mans över hans hu­vud. ⁴Någ­ra blev för­ar­ga­de och sa­de till var­and­ra: “Vil­ket slö­se­ri med bal­sam. ⁵För den ol­jan ha­de man ju kun­nat få mer än tre­hun­dra de­na­rer att ge åt de fat­ti­ga.” Och de grä­la­de på hen­ne. ⁶Men Je­sus sa­de: “Låt hen­ne va­ra! Var­för gör ni hen­ne led­sen? Hon har gjort en god gär­ning mot mig. ⁷De fat­ti­ga har ni all­tid hos er, och dem kan ni gö­ra gott mot när ni vill, men mig har ni in­te all­tid. ⁸Hon har gjort vad hon kun­de. I för­väg har hon sörjt för att min kropp blev smord till be­grav­ning­en. ⁹San­ner­li­gen, över­allt i värl­den där e­van­ge­li­et för­kun­nas skall man ock­så be­rät­ta vad hon gjor­de och kom­ma ihåg hen­ne.”