Mark. 5:22-24, 35-6:1

Läsning från Markusevangeliet

Vid den ti­den, ^5:22kom det till Je­sus en sy­na­gog­fö­re­stån­da­re vid namn Jai­ros. Då han såg Je­sus kas­ta­de han sig för hans föt­ter ²³och bad en­trä­get: “Min lil­la dot­ter är nä­ra att dö. Kom och lägg di­na hän­der på hen­ne, så att hon räd­das till li­vet.” ²⁴Och Je­sus gick med ho­nom. Myck­et folk följ­de ef­ter och träng­de sig in­på ho­nom.

^…35Me­dan han än­nu ta­la­de kom det bud till sy­na­gog­fö­re­stån­da­ren från hans hem: “Din dot­ter är död. Du skall in­te be­svä­ra Mäs­ta­ren läng­re.” ³⁶Men Je­sus, som hör­de de­ras ord, sa­de till fö­re­stån­da­ren: “Var in­te rädd, tro ba­ra.” ³⁷Se­dan lät han ing­en mer än Petrus och Ja­kob och hans bror Jo­han­nes föl­ja med, ³⁸och de gick hem till fö­re­stån­da­ren. Där såg han upp­rör­da män­ni­skor som grät och kla­ga­de högt. ³⁹Han gick in till dem och sa­de: “Var­för ro­par ni och grå­ter? Flick­an är in­te död, hon so­ver.” ⁴⁰Då skrat­ta­de de åt ho­nom. Men han kör­de ut al­le­sam­mans och tog med sig flick­ans far och mor och lär­jung­ar­na och gick in där hon låg. ⁴¹Så tog han bar­nets hand och sa­de: “Ta­li­ta koum!” (det be­ty­der: Lil­la flicka, jag sä­ger dig, stig upp!). ⁴²Och ge­nast res­te sig flick­an och gick om­kring, hon var tolv år gam­mal. De blev ut­om sig av för­vå­ning, ⁴³men han för­bjöd dem att lå­ta nå­gon ve­ta vad som ha­de hänt. Se­dan sa­de han åt dem att ge flick­an nå­got att äta.

^6:1Han gick där­i­från och kom till sin hem­stad, och hans lär­jung­ar följ­de med ho­nom.