Mark. 6:45-53

Läsning från Markusevangeliet

Vid den ti­den, ^6:45be­fall­de Je­sus si­na lär­jung­ar att sti­ga i bå­ten och fa­ra i för­väg över till Bet­sa­i­da me­dan han själv skick­a­de hem fol­ket. ⁴⁶När han ha­de skilts från dem gick han upp på ber­get för att be. ⁴⁷På kväl­len var bå­ten mitt ute på sjön, och han var en­sam kvar på land. ⁴⁸Han såg hur de slet vid åror­na där­för att de ha­de mot­vind. Strax fö­re gry­ning­en kom han till dem, gå­en­de på vatt­net, och han var på väg för­bi dem. ⁴⁹När de fick se ho­nom gå på vatt­net trod­de de att det var en vål­nad, och de skrek till, ⁵⁰för al­la såg de ho­nom och blev för­skräck­ta. Men han ta­la­de ge­nast till dem och sa­de: “Lugn, det är jag. Var in­te räd­da.” ⁵¹Och han steg i bå­ten till dem, och vin­den la­de sig. Men de blev ut­om sig av häp­nad, ⁵²för de ha­de in­te för­stått nå­got av det­ta med brö­den, ut­an de var för­stock­a­de.

⁵³När de ha­de fa­rit över sjön kom de till Gen­nesa­ret och gick i land där.

15:e Fredagen efter Pingst.