Läsning från Matteusevangeliet

14:1Vid den ti­den fick tet­rar­ken He­ro­des hö­ra ta­las om Je­sus, 2och han sa­de till si­na tjä­na­re: “Det är Jo­han­nes dö­pa­ren. Han har upp­stått från de dö­da, och där­för kan så­da­na kraf­ter ver­ka ge­nom ho­nom.”

3Det var så att He­ro­des ha­de lå­tit gri­pa Jo­han­nes och slå ho­nom i bo­jor och sät­ta ho­nom i fäng­el­se. An­led­ning­en var He­ro­di­as, hans bror Fi­lip­pos hust­ru. 4Jo­han­nes ha­de näm­li­gen sagt till ho­nom: “Det är in­te tillå­tet för dig att le­va ihop med hen­ne.” 5He­ro­des vil­le dö­da ho­nom men vå­ga­de in­te för fol­ket, som me­na­de att Jo­han­nes var en pro­fet. 6Men när He­ro­des fi­ra­de sin fö­del­se­dag dan­sa­de He­ro­di­as dot­ter in­för säll­ska­pet och gjor­de ho­nom så för­tjust 7att han med ed lo­va­de att ge hen­ne vad hon än be­gär­de. 8På upp­ma­ning av sin mor sa­de hon: “Låt mig ge­nast få Jo­han­nes dö­pa­rens hu­vud på ett fat.” 9Kung­en blev be­drö­vad, men för edens och gäs­ter­nas skull be­fall­de han att hon skul­le få det, 10och han lät hals­hug­ga Jo­han­nes i fäng­el­set. 11Man bar in hu­vu­det på ett fat och gav det till flick­an, och hon bar det till sin mor. 12Jo­han­nes lär­jung­ar kom dit och häm­ta­de hans dö­da kropp och be­grav­de den. Se­dan gick de och be­rät­ta­de för Je­sus vad som ha­de hänt.

13När Je­sus hör­de det­ta drog han sig un­dan och for över sjön till en öde trakt för att va­ra en­sam. Men fol­ket i stä­der­na fick re­da på det och följ­de ef­ter ho­nom till fots.