Läsning från Matteusevangeliet

Vid den ti­den, 14:35då män­nen från Gen­nesa­ret kän­de igen Je­sus, skick­a­de de ut bud i he­la trak­ten, och man för­de till ho­nom al­la som var sju­ka 36och bad ho­nom att de åt­min­sto­ne skul­le få rö­ra vid tof­sen på hans man­tel. Och al­la som rör­de vid den blev fris­ka.

15:1Se­dan kom fa­ri­se­er och skrift­lär­da från Je­ru­sa­lem fram till Je­sus och sa­de: 2“Var­för bry­ter di­na lär­jung­ar mot fä­der­nas reg­ler? De tvät­tar ju in­te hän­der­na in­nan de äter.” 3Han sva­ra­de: “Var­för bry­ter ni själ­va mot Guds bud för era reg­lers skull? 4Gud har sagt: Vi­sa akt­ning för din far och din mor och: Den som smä­dar sin far el­ler sin mor skall dö. 5Men ni på­står att om nå­gon sä­ger till sin far el­ler sin mor: Det som jag ha­de kun­nat hjäl­pa dig med, det ger jag som tem­pel­gå­va, 6då be­hö­ver han in­te vi­sa akt­ning för sin far el­ler mor. Så sät­ter ni Guds ord ur kraft för era reg­lers skull. 7Hyck­la­re, Je­sa­ja pro­fe­te­ra­de rätt om er när han sa­de: 8Det­ta folk ärar mig med si­na läp­par, men de­ras hjär­tan är långt i­från mig. 9Få­fängt dyr­kar de mig, ty lä­ror­na de lär ut är män­ni­skors bud.

10Se­dan kal­la­de han till sig fol­ket och sa­de: “Lyss­na och för­sök att för­stå. 11Det är in­te det som kom­mer in i mun­nen som gör män­ni­skan o­ren. Men det som går ut ur mun­nen, det gör män­ni­skan o­ren.”