Matt. 21:18-43

Läsning från Matteusevangeliet

Vid den ti­den, ¹⁸när Je­sus ti­digt på mor­go­nen åter­vän­de till sta­den blev han hung­rig. ¹⁹Och då han fick se ett fi­kon­träd vid vä­gen, gick han fram till det, men fann ing­et på det, ut­an ba­ra löv. Då sa han till det: “Ald­rig nå­gon­sin mer ska det växa frukt på dig.” Och kort där­ef­ter viss­na­de fi­kon­trä­det. ²⁰När lär­jung­ar­na såg det­ta, för­und­ra­de de sig och sa: “Hur kun­de fi­kon­trä­det viss­na så plöts­ligt?” ²¹Då sva­ra­de Je­sus och sa till dem: “San­ner­li­gen sä­ger jag er: Om ni har tro och in­te tviv­lar, ska ni in­te ba­ra gö­ra så­dant som hän­de med fi­kon­trä­det, ut­an ni ska ock­så kun­na sä­ga till det­ta berg: Lyft dig upp, och kas­ta dig i ha­vet, och det ska ske. ²²Och allt vad ni med tro ber om i er bön, det ska ni få.” ²³När han kom in i temp­let, gick övers­te­präs­ter­na och fol­kets älds­te till ho­nom me­dan han un­der­vi­sa­de, och sa: “Med vil­ken makt gör du det­ta? Och vem har gett dig den­na makt?” ²⁴Då sva­ra­de Je­sus och sa till dem: “Ock­så jag har en sak att frå­ga er. Om ni sva­rar mig på den, ska ock­så jag sä­ga er med vil­ken makt jag gör det­ta. ²⁵Var­i­från var Jo­han­nes dop? Från him­len el­ler från män­ni­skor?” Då sam­råd­de de med var­and­ra och sa: “Om vi sä­ger: Från him­len, så sä­ger han till oss: Var­för trod­de ni då ho­nom in­te? ²⁶Men om vi sä­ger: Från män­ni­skor, så fruk­tar vi för fol­ket, ef­ter­som al­la hål­ler Jo­han­nes för en pro­fet.” ²⁷Då sva­ra­de de Je­sus och sa: “Vi vet in­te.” Då sa han till dem: “Så sä­ger in­te hel­ler jag er, med vil­ken makt jag gör det­ta. ²⁸Men vad an­ser ni? En man ha­de två sö­ner. Och han gick till den förs­te och sa: ‘Min son, gå i dag och ar­be­ta i min vin­gård.’ ²⁹Han sva­ra­de och sa: ‘Jag vill in­te.’ Men ef­ter­åt ång­ra­de han sig och gick. ³⁰Och han gick till den and­re och sa på sam­ma sätt. Då sva­ra­de han och sa: ‘Jag går, Her­re.’ Men han gick in­te. ³¹Vem av de två gjor­de det fa­dern vil­le?” De sa till ho­nom: “Den förs­te.” Je­sus sa till dem: “San­ner­li­gen sä­ger jag er att tullindri­va­re och skö­kor ska gå in i Guds ri­ke fö­re er. ³²För Jo­han­nes kom till er på rätt­fär­dighe­tens väg, och ni trod­de ho­nom in­te, men tullindri­var­na och skö­kor­na trod­de ho­nom. Och när ni såg det, ång­ra­de ni er in­te ef­ter­åt, så att ni trod­de ho­nom. ³³Hör en an­nan lik­nel­se: Det var en jord­äga­re, som plan­te­ra­de en vin­gård och sat­te ett stäng­sel om­kring den, och gräv­de ut en vin­press där­in­ne och bygg­de ett torn, och ar­ren­de­ra­de ut den åt vin­od­la­re och for ut­om­lands. ³⁴När nu skör­de­ti­den kom, skick­a­de han si­na tjä­na­re till vin­od­lar­na för att de skul­le häm­ta dess frukt åt ho­nom. ³⁵Då tog vin­od­lar­na fast hans tjä­na­re. En pis­ka­de de och en an­nan slog de ihjäl och en an­nan ste­na­de de. ³⁶Åter skick­a­de han and­ra tjä­na­re, fler än de förs­ta. Men de gjor­de med dem på sam­ma sätt. ³⁷Och till sist skick­a­de han sin son till dem och sa: De kom­mer att ha re­spekt för min son. ³⁸Men när vin­od­lar­na fick se so­nen, sa de till var­and­ra: ‘Den­ne är ar­ving­en. Kom, låt oss dö­da ho­nom och ta hans arv.’ ³⁹Och de tog fast ho­nom, drev ut ho­nom ur vin­går­den och dö­da­de ho­nom. ⁴⁰När nu vin­går­dens her­re kom­mer, vad ska han gö­ra med des­sa vin­od­la­re?” ⁴¹De sa till ho­nom: “De on­da ska han ge en smärt­sam död, och sin vin­gård ska han ar­ren­de­ra ut åt and­ra vin­od­la­re, som ger ho­nom fruk­ten i rätt tid.” ⁴²Je­sus sa till dem: “Har ni ald­rig läst i Skrif­ter­na: Den sten som bygg­nads­ar­be­tar­na för­kas­ta­de, den har bli­vit en hörn­sten. Av Her­ren har det­ta bli­vit gjort, och det är un­der­bart i vå­ra ögon. ⁴³Där­för sä­ger jag er, att Guds ri­ke ska tas från er och ges åt ett folk som bär dess frukt.”