Läsning från Matteusevangeliet

Vid den ti­den, 22:15gick fa­ri­se­er­na bort och kom över­ens om att för­sö­ka få fast Je­sus för nå­got han sa­de. 16De lät si­na lär­jung­ar och någ­ra av He­ro­des an­häng­a­re sö­ka upp ho­nom och sä­ga: “Mäs­ta­re, vi vet att du är upp­rik­tig och verk­li­gen lär oss Guds väg. Du fal­ler in­te un­dan för nå­gon och ser in­te till per­so­nen. 17Säg oss vad du an­ser: är det rätt el­ler in­te att be­ta­la skatt till kej­sa­ren?” 18Je­sus märk­te de­ras on­da av­sikt och sa­de: “Hyck­la­re, var­för vill ni sät­ta mig på prov? 19Vi­sa mig ett mynt som man be­ta­lar skatt med.” De räck­te ho­nom en de­nar, 20och han frå­ga­de: “Vems bild och namn är det här?” – 21“Kej­sa­rens”, sva­ra­de de. Då sa­de han till dem: “Ge då kej­sa­ren det som till­hör kej­sa­ren och Gud det som till­hör Gud.” 22När de hör­de det­ta blev de häp­na. De lät ho­nom va­ra och gick sin väg.