Läsning från Matteusevangeliet

Vid den ti­den, 22:35för att sät­ta Je­sus på prov frå­ga­de en av fa­ri­se­er­na, en lag­lärd: 36“Mäs­ta­re, vil­ket är det störs­ta bu­det i la­gen?” 37Han sva­ra­de ho­nom: “Du skall äls­ka Her­ren, din Gud, med he­la ditt hjär­ta och med he­la din själ och med he­la ditt för­stånd. 38Det­ta är det störs­ta och förs­ta bu­det. 39Se­dan kom­mer ett av sam­ma slag: Du skall äls­ka din näs­ta som dig själv. 40På des­sa bå­da bud vi­lar he­la la­gen och pro­fe­ter­na.”

41Då fa­ri­se­er­na var för­sam­la­de frå­ga­de Je­sus dem: 42“Vad an­ser ni om Mes­si­as? Vems son är han?” – “Da­vids”, sva­ra­de de. 43Då sa­de han: “Hur kan då Da­vid på An­dens in­gi­vel­se kal­la ho­nom her­re och sä­ga: 44Her­ren sa­de till min her­re: Sätt dig på min hög­ra si­da, så skall jag läg­ga di­na fi­en­der un­der di­na föt­ter. 45Om nu Da­vid kal­lar ho­nom her­re, hur kan han då va­ra Da­vids son?” 46Ing­en kun­de sva­ra ho­nom, och ef­ter den da­gen vå­ga­de hel­ler ing­en läng­re stäl­la frå­gor till ho­nom.