Matt. 24:34-44

Läsning från Matteusevangeliet

Vid den ti­den fram­la­de Je­sus des­sa ord, ^24:34“San­ner­li­gen, det­ta släk­te skall in­te för­gå förr­än allt det­ta hän­der. ³⁵Him­mel och jord skall för­gå, men mi­na ord skall ald­rig för­gå. ³⁶Da­gen och tim­men kän­ner ing­en, in­te ens him­lens äng­lar, in­te ens So­nen, ing­en ut­om Fa­dern.

³⁷Ty som det var i No­as da­gar, så blir det vid Män­ni­sko­so­nens an­komst. ³⁸Un­der ti­den fö­re flo­den åt man och drack, gif­te sig och blev bort­gift, än­da till den dag då Noa gick in i ar­ken, ³⁹och ing­en viss­te nå­got förr­än flo­den kom och för­de bort al­la. Så blir det ock­så vid Män­ni­sko­so­nens an­komst. ⁴⁰Då är två män ute på åkern; den ene tas med och den and­re läm­nas kvar. ⁴¹Två kvin­nor är vid kvar­nen och mal; den ena tas med och den and­ra läm­nas kvar. ⁴²Håll er där­för vak­na, ty ni vet in­te vil­ken dag er her­re kom­mer. ⁴³Det för­står ni ju att om hus­äga­ren viss­te vid vil­ken tid på nat­ten tju­ven kom, skul­le han hål­la sig va­ken och hind­ra ho­nom från att bry­ta sig in i hu­set. ⁴⁴Där­för mås­te ock­så ni va­ra be­red­da, ty när ni minst vän­tar det, då kom­mer Män­ni­sko­so­nen.”