Rom. 11:2-12

Läsning från den helige aposteln Pauli brev till romarna

Brö­der och syst­rar, ^11:2Gud har in­te för­skju­tit sitt folk, som han en gång har ut­valt. Ni vet ju vad skrif­ten sä­ger i be­rät­tel­sen om Elia, då han an­kla­gar Is­ra­el in­för Gud: ³Her­re, di­na pro­fe­ter har de dö­dat och di­na al­ta­ren har de ri­vit ner, jag är en­sam kvar, och nu står de ef­ter mitt liv. ⁴Vad får han för svar från Gud? Jag har spa­rat åt mig sju tu­sen män som in­te har böjt knä in­för Ba­als bild. ⁵På sam­ma sätt finns det i vår tid en rest som Gud har ut­valt av nåd. ⁶Men om det var av nåd var det in­te för gär­ning­ars skull – då vo­re nå­den in­te nåd. ⁷Det be­ty­der att Is­ra­el in­te har upp­nått vad det strä­var ef­ter, ba­ra de ut­val­da har upp­nått det. De and­ra har bli­vit för­stock­a­de, ⁸som det står skri­vet: Gud har gett dem en an­de som om­töck­nar dem, gett dem ögon som in­te kan se och öron som in­te kan hö­ra, än­da till den­na dag. ⁹Och Da­vid sä­ger: Låt de­ras bord bli en fäl­la som fång­ar dem, en stö­te­sten, ett straff för dem. ¹⁰För­mör­ka de­ras ögon så att de in­te kan se, och böj de­ras ryg­gar för all­tid.

¹¹Jag frå­gar då: kanske sna­va­de de för att de skul­le fal­la? Visst in­te. Men när de föll blev det till rädd­ning för hed­ning­ar­na, för att det­ta skul­le spor­ra de­ras egen av­und. ¹²Om de­ras fall gav värl­den ri­ke­dom och de­ras ne­der­lag gav hed­ning­ar­na ri­ke­dom, vad skall då in­te de­ras ful­la styr­ka ge?