Läsning från den helige aposteln Pauli brev till romarna

Brö­der och syst­rar, 9:18Gud för­bar­mar sig över vem han vill och för­här­dar vem han vill.

19Nu sä­ger nå­gon: Var­för fort­sät­ter han att fö­re­brå oss? Ing­en kan ju gö­ra mot­stånd mot hans vil­ja. 20Men tror du, stack­ars män­ni­ska, att du kan gö­ra in­vänd­ning­ar mot Gud? Kan det for­ma­de sä­ga till for­ma­ren: Var­för gjor­de du mig så­dan? 21Be­stäm­mer in­te kruk­ma­ka­ren över sin le­ra, så att han av en och sam­ma klump kan gö­ra bå­de ett fint kärl och ett som in­te är så fint? 22Kanske har Gud, för att vi­sa sin vre­de och gö­ra sin makt känd, länge spa­rat de kärl som han har gjort för att för­stö­ra i sin vre­de? 23Och kanske vil­le han gö­ra he­la sin här­lig­het känd ge­nom de kärl som han har be­stämt till att för­här­li­gas ge­nom hans barm­här­tighet? 24Till att va­ra så­da­na har han kal­lat oss, va­re sig vi är ju­dar el­ler hed­ning­ar. 25Så he­ter det ock­så hos Ho­sea: Det folk som in­te var mitt skall jag kal­la mitt folk, och hen­ne som in­te var äls­kad skall jag kal­la min äls­ka­de, 26och på den plats där det sa­des till dem: Ni är in­te mitt folk, där skall de kal­las den le­van­de Gu­dens sö­ner. 27Och Je­sa­ja ut­ro­par om Is­ra­el: Om än Is­ra­els sö­ner är tal­ri­ka som ha­vets sand, skall ba­ra en rest bli räd­dad; 28snabbt och slut­gil­tigt skall Her­ren hål­la rä­ken­skap på jor­den. 29Li­ka­så har Je­sa­ja sagt: Ha­de in­te Her­ren Se­ba­ot spa­rat någ­ra av vå­ra ef­ter­kom­man­de, då ha­de vi bli­vit som So­dom, Go­mor­ra skul­le vi lik­na.

30Vad in­ne­bär nu det­ta? Jo, att hed­ning­ar­na, som in­te strä­va­de ef­ter rätt­fär­dighet, har vun­nit rätt­fär­dighet, men en rätt­fär­dighet som byg­ger på tro. 31Is­ra­el där­emot, som strä­va­de ef­ter en lag som ger rätt­fär­dighet, kom in­te fram till den la­gen. 32Var­för? Där­för att de in­te höll sig till tron ut­an vil­le hål­la sig till gär­ning­ar­na. De snubb­la­de över den stö­te­sten 33som skrif­ten ta­lar om: Se, i Si­on läg­ger jag en sten som man sna­var på, en klip­pa som man stö­ter emot. Men den som tror på den skall in­te stå där med skam.