Tit. 1:5-2:1

Läsning från den helige aposteln Pauli brev till Titus

Min son Ti­tus, ^1:5när jag läm­na­de dig kvar på Kre­ta var det för att du skul­le ord­na det som åter­stod att gö­ra och till­sät­ta älds­te i var­je stad ef­ter mi­na an­vis­ning­ar: ⁶o­för­vit­li­ga män, som in­te har gift sig mer än en gång och vil­kas barn är tro­en­de och in­te kan be­skyl­las för ett vilt och självs­vål­digt liv. ⁷För­sam­lings­le­da­ren mås­te ju va­ra o­för­vit­lig, ef­ter­som han är Guds för­val­ta­re. Han får in­te va­ra själv­god, in­te häf­tig, in­te miss­bru­ka vin, in­te va­ra hård­hänt, in­te sni­ken, ⁸ut­an skall va­ra gäst­fri, god­hjär­tad, be­härs­kad, rätt­rå­dig, from och sträng mot sig själv. ⁹Han skall hål­la sig till lä­rans på­lit­li­ga ord, så att han kan styr­ka and­ra med en sund un­der­vis­ning och ve­der­läg­ga mot­stån­dar­na. ¹⁰Det finns, sär­skilt bland de om­skur­na, många som in­te vet sin plats, prat­ma­ka­re som för­vri­der hu­vu­det på and­ra. ¹¹Dem mås­te man tys­ta mun­nen på, för de vän­der upp och ner på he­la fa­mil­jer ge­nom att för snöd vin­nings skull spri­da o­tillåt­na lä­ror. ¹²En lands­man till dem, en av de­ras egna pro­fe­ter, har sagt: “Kre­ter­na lju­ger i ett och är o­djur, glups­ka och la­ta.” ¹³Det vitt­nes­bör­det är sant. Ve­der­lägg dem där­för med kraft, så att de blir sun­da i tron ¹⁴och in­te äg­nar sig åt ju­dis­ka le­gen­der och åt på­bud från män­ni­skor som vän­der sig bort från san­ning­en. ¹⁵För de re­na är all­ting rent, men för dem som le­ver i o­ren­het och o­tro är ing­en­ting rent, de är o­re­na bå­de i sin­ne och sam­ve­te. ¹⁶De för­säk­rar att de kän­ner Gud, men i si­na hand­ling­ar för­ne­kar de ho­nom. Av­sky­vär­da är de, o­för­bät­ter­li­ga och o­dug­li­ga till var­je god gär­ning.

^2:1Men du skall ta­la om för dem vad den sun­da lä­ran krä­ver.